6 månader sen.

Oliwer har haft fotbollsträning jag följde med ner till stan för att ta en promenad i en annan miljö. Bestämde att jag skulle gå till pappa och hälsa på han så fick dom hämta mig efteråt. Innan vi åkte hem så var vi tvungen att stanna till och handla. I bilen på väg hem ser jag att klockan närmade sig halv nio. Utbrister från ingenstans att nog är det väldigt faktiskt att för 6 månader sen hade det varit otänkbart att jag skulle vara uppe den tiden var visserligen vaken men låg i sängen och hade börjat trappa ner för att få sova mina stackars timmar, var överlycklig om de blev 4. Att ha varit och handlat skulle jag inte ha orkat med humöret i behåll dessutom så hade jag nu i kväll tagit en rask promenad på ca 20 minuter. Nä livet har ordnat sig bra vissa saker önskar jag hade varit annorlunda men det är utom min kontroll så det måste jag släppa vare sig jag vill eller inte. 
Sista dagarna har jag varit under hundra på vågen det går verkligen inte fort men jag väger alltid två siffrigt. 
Jag är nöjd och stolt över mig själv för att jag klarat av de här och i morgon så ska äntligen få träna i gym. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0