Inställd på de värsta

Så fort jag ska göra något stort så ställer jag alltid in mig på det värsta. Har alltid gjort så och kommer förmodligen att fortsätta måla fan på väggen innan resultatet är framför mig. 
Första hindret för min operation är att jag inte lyckas gå ner 10% av min vikt på 4 veckor så då skjuts operation fram ett tag.
Sen är det en stor operation och om man ser rent krasst på de så är en operation alltid en risk och den risken ökar om man är överviktig och jag är inte bara överviktig jag är fet.
Sen så väger jag då in min medfödda ökade risken för blodproppar. 
Det är nu jag ställer mig den frågan varför vill jag i huvudtaget göra en operation då riskerna är så höga?
Jag har inget val, jag går inte ner tillräckligt med bantning och som det är nu så har jag inget liv. Jag orkar ingenting får värk i kroppen för minsta lilla, klädutbudet är minimalt har inte kunnat vara med på en enda skoterutflykt på flera år dels för att jag har ont men även för att jag inga kläder har tro mig jag har letat. 
Jag får nog nå komplikationer redan på operationsbordet men sjukvården är skickliga så jag hoppas att jag överlever. 
Efter operationen får jag säkert problem med läckage så de blir omoperation ganska fort. 
Blir minst en vecka på lasarettet men det gör ingenting mitt nya liv börjar redan före operation. Jag kommer att bli rökfri. 
Jag hoppas att jag kommer dumpa då jag äter fel då är chansen att jag håller vikten mycke större. 
Många drabbas av håravfall, då jag har tappat fläckvis med hår efter jag fått barn och löser mängder med hår redan nu så räknar jag kallt med att bli mer eller mindre flint. Har redan en lösning på de antagligen en sjal runt skallen eller varför inte en peruk. 
Tarmvred ja men varför inte eftersom jag redan är opererad i magen så finns det redan en risk för de så bara gilla läget och kanske vara lite snabbare in till akuten då jag får ont i magen. 
Känner mig taggad till tusen de här vill jag och behöver dessutom. Känns skönt men väldigt ovant att prioritera sig själv. 
Svåraste blir nog att lära sig vad man kan äta och framförallt vad äter man då man flänger omkring typ med husvagn då man äter på ett annat sätt 

Kommentarer
Postat av: Sara

Kul att du börjat blogga igen! :) Det där kommer du att fixa galant, jag hejar på dig!

Svar: Tack :-) får se hur länge bloggandet håller i sig
cissi

2016-03-09 @ 16:28:11
URL: http://diamondsdancing.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0